Mediekritik - demokratins "arbetsminne"

Jag har tidigare jämfört massmedias idémässiga påverkan på oss med det inflytande som den katolska kyrkan hade under kyrkostaten på medeltiden / Nya Inkvisitionen.  ( Lite tillspetsat kanske men likheter  finns ... )

Boktryckarkonsten skapade en produktionsmässig grund för protestantismen
(  bibelöversättningar från latinet / = ”Guds ord direkt till folket” ). På ett liknande sätt möjliggör internet ett samtida uppror mot "mediekyrkan".

Eftersom produktionskostnaderna är låga kan i stort sett varje individ publicera sig och delta i uppbyggandet av nätverk för fred och demokrati. Den viktiga kritiken formuleras huvudsakligen genom sajter som syftar till att bygga upp icke-kommersiella media.

Massmedia tränger in, bestämmer och påverkar alla livsområden från de mest personliga, till frågor som gäller ekonomi och krig-fred. Man kan säga att media utgör en internationellt sett enhetlig kraft som i sin mest vulgära form främjar globalisering och nykoloniala krig ( för närvarande det s.k. kriget mot Terrorn ).

Som internationella kritiker har påpekat utelämnar de etablerade medierna viktiga fakta ( lies by omission ). De ljuger också genom att retuschera de historiska sammanhangen bakåt i tiden - osynliggöra kolonialhistorien.
( John Pilger, Harold Pinter, Noam Chomsky, Edward Herman, Robert Fisk, Greg Palast, Eduardo Galeano m.fl. )

Efter många år – när krigspropagandan lättat - blir krigens verkliga händelseförlopp synligt.  Statsvetenskap och historia kan -när de är som bäst  - sägas representera den lagrade, arkiverade kunskapen - efterhandsbilden  - som är något sånär trogen gentemot fakta. 

Igen person vid sina sinnens fulla bruk kan väl numera neka till brutaliteten och det meningslösa dödande som ägde rum t.ex. under Vietnamkriget.  Men på den tiden det begav sig var det proteströrelsen mot kriget som genom stencilerade tidningar fick dra fram den historiska kunskapen.

Om media stod i demokratins tjänst skulle redaktionerna vid nya krigsutbrott aktualisera näraliggande, historiska fakta om det område som angrips,  givetvis också om den nation som angriper.  Det är det enda viktiga vi behöver veta för att kunna ta ställning för eller mot kriget.

I dag kan vi  t.ex. läsa att 3  miljoner   dödades  av Vietnamkriget. 

Vidare - så och så många hundra tusen eller miljoner torterades o dödades i Latinamerika, Indonesien, Mellanöstern,  Afrika e.t.c.

När krigen pågick levde allmänheten ( inklusive USAs kongress )  under illusionen av att det rörde sig om ett livsnödvändigt försvarskrig mot en totalitär fiende,  "kommunismen" ( som visade sig kunna vara allt ifrån socialdemokratiska rörelser, fackföreningar, fredsrörelser, nationella befrielserörelser till verkliga kommunistpartier ).

Genom utelämnande av den tidigare kunskapen,  ställs folket / allmänheten varje gång inför  fullbordat faktum. Protesterna mot militarismen  försvagas av mediernas försåtliga krigspropaganda, dess argumentation för våldet som lösning.

Det är som om de tidigare övergreppen ”aldrig hade ägt rum” ( Harold Pinter i sitt Nobeltal ).

Som exempel på mediernas svek kan man ta  DN-Expressen visavi Irak-kriget.  Först deltar de i krigshysterin ( om  påstådda "weapons of mass destruction" ) och tonar ner nyheterna om den massiva anti-krigsrörelsen.

Per Ahlmark på DNs ledarsida går närmast ner i spagat för att kunna frammana det här  kriget mot en försvarslös nation och dess civilbefolkning. Istället för att jämföra Irak med Vietnam jämfördes det av Gulfkriget sönderbombande landet  - med Hitler-Tyskland!

Sen får tidningsredaktionerna förstås lov att ändra melodin ( inga WMD hittades ).  Då sjunger de istället lovsånger till den "demokrati" som är på väg att införas i Irak - det hoppfulla valet därstädes o.s.v.

När det också klingar overkligt efter en tid kommer man med beklagande över "sönderfallet", det tragiska "inbördeskriget Shia/ Sunni" ( som förmodligen  är USAs gamla vanliga uppriggande av dödsskvadroner ala El Salvador, Colombia, Indonesien ).
http://www.globalresearch.ca/index.php?context=viewArticle&code=FUL20051110&articleId=1230

För medierna ( och makteliterna ) är den framkallade glömskan allt.   Det räcker med att låta bli att påminna folk om "snarlika händelser" som har lett till undergång, folkmord, utplundring, obotliga skador.  Det viktiga  verkar vara att majoritet vid varje nytt angrepp fås att tro att Världsmakten ( trots sina ”misstag” och "few rotten apples" )  på något sätt gör världen säkrare genom krigen.

"USA:s militärmakt är nu en gång  i  Afghanistan och Irak med sina truppstyrkor - låt oss hjälpa till att skapa fred!"

Det måste vara mediekritikens uppgift att gentemot konventionella media skapa ett ”fungerande arbetsminne”, att aktualisera den historiska kunskap som faktiskt finns, sprida den till allmänheten.

Under Irakkriget har vi sett hur en sådan mediekritik har börjat ta form via Internetsajter som Medialens ,
Information Clearinghouse ,
Z-net ,
Democracy Now ,
Global Research och dussintals anti-krigsbloggar.

Frågan om överlevnad och fred i demokratierna avgörs genom kampen om folkopinionen, mot konventionella massmedia.

Fredliga förhållanden blir bara möjliga om allmänheten i Västvärlden får klart för sig vilka skräckvälden som har utövats av kolonialländernas regeringar  i de delar av världen som attackeras av framför allt USA.

Litteratur:

"A Question of Torture" av Alfred McCoy

"Taking the Risk out of Democracy"; Alex Carey.

Greg Palasts:  "The best Democracy Money can by"

Eduardo Galeano: “Latinamerikas Öppna Ådror”.


Gunnar Thorell 06 06 27

www.humanistgruppen.tk